Då tackar vi för denna gång!

Tack till alla er som kommit och tittat på oss, och hejat på oss! Tack för era skratt. Tack för stående ovationer.
Tack för ert fina mingel alla vackra sommarkvällar, och tack för er uthållighet då vädret visat sig från sin sämsta sida.


En bildkavalkad (där tyvärr vi inte fått med alla) får tala för sig själv!



Nu river vi Bruksscenen. Ställer i ordning alla saker. Tömmer logerna. Kör saker till återvinning och pendeltrafik till de vi hyrt och lånat saker av.

Brukizarna andas ut. En ljuvlig suck över årets succé!

Vi ses igen!

Puss och kram.

Det är vi som är Bruket.

Idag är vi gott sledna.
Igår hade vi en kanonföreställning under de bästa av förutsättningar. Fint väder. En makalöst härlig publik som var i högform. Och så hade vi filmteamet på plats. Dessa komponenter lyfte oss till en riktigt bra föreställning. Ensemblen var intakt. Inga avhopp eller inhopp på grund av sjukdom. Och energin surrade genom luften.
Vi gav järnet.

Sedan höll vi avslutningsfest. Med grillning, skålande och skratt som ekade över hela Bruket.
Det slog mig vid ettiden där på natten när jag satt i festtältet. En perfekt vy, som inte går att fånga på bild.
Där satt jag vid ett bord, med några vänner som höll en konversation blandat med fnitter och ibland högljudda asgarv. Lagom hög musik spelades, och ett gäng tonåringar dansade och sjöng (vrålade?) till klassiska schlagerlåtar.
Två personer höll en förtrolig diskussion vid tältöppningen. Utanför tältet spelade en vuxen fotboll med två barn. Vid grillen som fångade några eftervärmen och pekade mot träden. Ett gäng ungdomar avhandlade viktigheter på ett annat ställe. Kramar utdelades. Och en par satt tätt omslingrade vid en bänk. Kanske nyförälskade?

Det är så det är Bruksspelet. Mer än bara artisteri och arbete. Det är kärlek, gemenskap, trygghet, acceptans.

När musiken tystnat, och det sista städats bort, så tittade jag ut mot den upplysta och magnifika skorstenen. Och drabbades av det där märkliga vemodet som blandas med lättnad. En sista föreställning kvar. Sen rivs allt. Scen och läktare jämnas med marken på ett par timmar och det finns sen inte ett spår kvar av alla svettiga timmar av arbete. Det är över för denna gången. Då blir det så tomt. Men då kan man också ta igen allt som man missat under detta hektiska halvår. Umgås med familjer. Hålla sommarlov. Hoppas på sol och bad. Fixa trädgården. Göra utflykter. Njuta av semester. Engagera sig i annat.

När något slutar, börjar något nytt.




Idag är det sista föreställningen. Har du inte köpt biljett så kan du ha tur att knipa en av de sista. På bruksspelet.se.
Hjälp oss att skapa magi. Sen låter vi energin från kärleken och glädjen ligga där och vibrera vid lastbryggan, när vi lämnat för denna gång.

Finalvecka.

Hur kunde det gå såhär snabbt? Va? Sista spelhelgen framför oss. Vi hoppas på vädergudarnas bästa humör, och god uppslutning.

För den nyfikne som inte köpt biljett, så finns det ett klipp på
Facebook . En tjuvjik.
Biljetter får ni tag på på Bruksspelets hemsida
Så. Nu vill vi att ni går man ur huse. Och tittar på oss. Vi är laddade till tusen! Och ser framemot att få träffa er.

Dagens hjälte!

Vi får många gånger höra om vad Bruksspelet gör för Klippan. Men vi vill prata om vad Klippan gör för oss.
Det är ingen hemlighet att större delen av ensemblen drabbats av ett envist virus, som gör allt vad de kan för att sabba våra stämband och vår ork. Den ene faller medan den andre reser sig, och vi smittar varann till höger och vänster. Men är vid gott mod.

Anette Nilsson, en kär Klippanbo, fick höra detta, och med stort varmt hjärta, levererade hon direkt till logen, två stora burkar med Örtpiller som hon använder för att förebygga förkylningar. En så god och kärleksfull gest. Sånt lämnar oss varma i hjärtat. Tack Anette.






Nu är uppsjungning och sen kör vi lördagsföreställning, preppade med Örtkarameller.

Vi kör, och vi strålar.

Två spelhelger är avklarade. De har präglats av succé, lycka, regn, sol, utmattning, stukade fötter, hesa halsar, febriga pannor och skratt så att det kittlat i magen.
Vi har fått stående ovationer, prisande lovord och fina recensioner.
Det var en regnig premiär, men därefter har vädret varit på vår sida. Igår var det rentav strålande och magiskt.


Vi har nu kommit halvvägs in i spelperioden. Så funderar du på att gå, så är det nu du ska köpa biljett HÄR.
Vi spelar torsdag till söndag denna och nästkommande helg (v28 och 29, fram till söndagen den 23:e juli).



När du kommer in på Pappersbruket, så kan du mingla bland våra marknadsbodar, besöka vårt lilla museum eller ta något gott att äta och dricka i krögartältet. Ja, varför välja, när du kan göra alltihop?
Vi har insläpp kl 17.00, och föreställningen börjar 19.00.

Skratta, tjoa och jubla. På Bruksspelet kan man aldrig visa för mycket glädje eller kärlek.
Magin skapar vi tillsammans.

Premiär!

Högt flygande planer spelades för världens finaste publik som tagit med jackor, filtar, regnponchos, plastfolie och presseningar (typ). Premiären var så strålande och het att regnet som envisades med sin närvaro, nästan avdunstade innan det nuddade marken.
Det var makalöst. Härligt drag. Och känslan av att allt jobb slit och tandagnissel bara ger den där utdelningen av eufori, glädje, kärlek och tacksamhet.

(Foto: Anette Nilsson)
Vi firade oss själva med en efterfest. Med beröm för varandras insatser, en enkel grillad korv. Bubblor av olika slag. Sen blev det öppen scen, där den ena talangen efter den andre drog sina paradnummer. Man vill inte att kvällen ska ta slut när det är Bruketfest!

Premiärvecka!

Premiärvecka. Tänk er mössen i Askungen på julafton. "Hela dan får vi arbeta, vi får jobba...". Så är det nere på bruket nu. Vi repeterar, spikar, målar, borrar, handlar, bygger tält och om och om igen.

Igår hade vi pressvisning.
Och idag kan man läsa Lokaltidningen och i HD, två jättefina reportage. Det finns också ett smakprov att titta och lyssna på:

Nu när vi kört sammanhängande genomdrag och ljudet är på plats, så ser man att årets föreställning bjuder på lite mer djup och allvar, om man jämför med förra årets produktion där det var mycket komik. Musiken är förtrollande, och skådespelarna magiska och det finns så mycket talang i varenda Brukiz. Innan har jag skrivit "det här kommer att bli bra", men nu kan jag äntligen  skriva DET HÄR ÄR SÅ JÄKLA BRA! Therese som trollbinder, Andreas oändliga charm, Fridas magiska röst, Stefans starka spel och Albins glittrande ögon! Och så ensemblens outtröttliga passion. Ja, begreppen behöver inte separeras, då alla och envar har samtliga av dessa egenskaper. Ett dreamteam!

Ikväll kör vi genomdrag för en liten skara publik. Imorgon har vi genrep. Och i övermorgon smäller det. Kan vi allesamman knäppa våra händer och be till högre makter om att hålla kondensen i de där molnen kvar däruppe? Eller ut och dansa icke-regndans? Ja. Vi håller tummarna.

Oavsett väder. Så ta med en varm jacka, och en regnponcho, så är du helgarderad när du kommer och tittar på oss. För du kommer väl?

Vi spelar torsdag till söndag v26-29. Dvs fram till och med söndagen den 23:e juli.

Bygge.

Skribenten ligger på sofflocket, men vill berätta att i skrivande stund jobbas det på Bruket. Skådespeleriet tar några dagars paus, och fullt fokus på att få upp publikläktare, teknik, tält, bodar.
Nu går vi in i sista fasen innan skarpt läge.


Sista finishen i scenografin.
De små detaljerna i rekvisita, och kostym.
Alla små bockar bockas av.

På söndag testar vi ljudet. Sen är det bara full rulle. Om en vecka har vi genrep.

Fotografering

Heja vår sygrupp som dessa dagar har legat i överväxel för att idag vara klara med justeringar, fållar, en knapp här, en dekoration där. För idag var det fotografering för våra programblad. Och panik och förvirring i logerna.
Finafina i våra kostymer, så fick vi äran att plåtas av Görgen Persson . En man med öga för komposition, och förmåga att fånga tidsandan hos oss brukizar. Och goa skratt. Idag fick de flesta av oss en upplevelse av kostym, smink och hår, och ens rolls sanna element.



Fler bilder från denna dag finns att se på Instagram om du söker på Bruksspelet.

Och så det där med biljetter. Det fixar ni på Bruksspelet.se.

Genomdrag!

Helgen har varit produktiv, och igår så drog vi igenom hela pjäsen från A till Ö. Regissör och koreograf var på plats. Dessutom körde vi med kostym, i den mån de är färdiga. Vi fick se helheten äntligen! Och känna lite på den där magiska känslan. Den där känslan som vi så innerligt hoppas att vi kan leverera till just dig.
Vi har haft makalöst tur med vädret, och varit varmt inbäddade där på lastkajen.

Nu repar vi varje dag fram till premiär, och ribban höjs, till högt flygande!



Vi är jäkligt bra.

Maraton och skytteltrafik .

Bilar packas, rekvisita samlas ihop runt hela Skåne. Trots många bockar så tillkommer nya "att göra".
Luan (skåpbilen) jobbar hårt i dagar som dessa. Men det gör vi också.


Att repetera sedan våra proffs kom på plats har tillfört ny energi i spelet. Saker och ting blir begripliga och helheten börjar kika fram.
Och att sjunga med den. Ja. Det lyfter oss och Bruksspelet blir högtflygande!
Detta går ju liksom inte att missa. Det gör det inte.

Gå in och köp biljetter på www.bruksspelet.se

Proffsig magi.

Såhär ser schemat ut i slutspurten.
Man kan kalla det för slutspurten för nu har "proffsen", flyttat in.



Ja. Det där med proffsen. För det är så de kallas. Korrekt definition, för de arbetar som artister professionellt. De levererar kvalitet och försörjer sig på det.

Ordet proffs kan man ju också använda utan den akademiskt retoriska korrektheten. Att vara proffs kan också vara att vara ruskigt grym på att göra en sak. Sång och teater. Alla är inte bäst på allt. Men alla är bäst på något. I ensemblen kallas deltagarna amatörer. Men där finns det sångare, dansare , skådespelare som jobbat och har sina meriter och cv:n.
Der finns amatörer i vår ensemble som kan sjunga brallorna av både en och annan etablerad artist ute i musiksverige.

Och det proffsiga som ni kommer att skåda på premiären, är hur högutbildade superproffsiga artister väver ihop sina kompetenta i samspel med oss amatörer som tagit oss an utmaningen att höja vår personliga utveckling, som vi sen väver in de amatörer som är lite blyga eller osäkra, och så bildar vi ett skyddsnät där alla kan falla och bli upptagna.

För den som sitter på läktaren där en vacker sommarkväll och tittar på Bruksspelet, ser nog detta. En föreställning där proffs glänser tillsammans med ensemblemedlemmar som med mod och god regi, samspelar sömlöst, med proffsen utan skarvar. Jag tror inte man som åskådare ser var gränserna går mellan proffs och amatör varje gång. Allt smälter ihop bara. Vi i amatörensemblen lyfts så enormt mycket av energin som proffsen ger. Det i sig gör oss alla proffsiga.
Det är det som är Bruksspelets magi.
Och nu kommer veckans rep. Vi ser så mycket fram emot mötet med proffsen. Vi är så redo att höja våra ribbor.

Bruksspelet är den lokala berättelsen som i år handlar om flyget. Och om kvinnorörelsen och rösträttsfrågan. Det är livet som bruksarbetare när det ännu fanns barnarbete. Familjeintriger. Och våra barn.
Alla är med i alla områden.

För det är vi som är bruket!

Solsken och inflyttning.

Igår sken solen på sitt allra bästa humör. Vi hade dansrep med Melker. När sommaren är som bäst. Bara varm och mild och pyttelite fläktande. Då är det härligt och inspirerande att dansa och sjunga.


Idag låg regnet tätt, medan tappra hjältar snickrade, målade och ställde i ordning på och bakom scenen. Det gjorde inte så mycket att det regnade, för skratt, frustration och problemlösning är värmande i sig?

Imorgon kommer proffsen till Klippan. Den skara musikalartister som kommer att göra föreställningen riktigt högtflygande. Grädden på moset. Pricken över i:et.
Det är fina starka namn från Sveriges musikalvärld.
Thèrése Andersson Lewis har spelat i många stora musikaluppsättningar, och vi har också sett henne i Melodifestivalen där hon visat sitt register från botten till högs höjder.
Frida Berg, är även hon en högt kompetent musikalartist som vi har hört och sett på scenerna runtom i Sverige.
Dessa två kvinnor kommer gestalta två riktiga superkvinnor i årets Bruksspel.

Vi får återse den begåvade Stefan Clarin. Mannen med sammetsrösten som kan dåna som ett lejons om han så vill.
En hemvändare är Andreas Eldeen, mannen som porträtterade herr Sunnerdahl i de första åren i Bruksspelet.
Sen den färgsprakande unge mannen vid namn Albin Ganovic. Han har minsann varit med oss och repat hela tiden. En riktig glädjespridare med ett oändligt tålamod, och alltid nära till skratt.

Vi vill ju sååå gärna skvallra.

En sak efter en annan blir klar nu. Våra nummer. Och vår scen. Vår rekvisita. Smått som stort. Vi vill berätta allt. Men. Det förtar er upplevelse. För ni kommer väl? Vavava?

Gå in på bruksspelet.se. Och köp biljetter!

Nu är vi på Bruket!

Idag öppnades portarna för oss. Tänk att på pappersbruket i Klippan, går fabriken på full produktion, och de låter oss disponera ett stort område där. På bilden sitter jag på scenen och pekar. Och i huset dit jag pekar tillverkas papper. Det är också mot den husväggen som publikläktaren kommer att stå, om typ en månad när vi har premiär.


Idag repeterar vi utomhus. Tillsammans med både koreograf och regissör. Danser och repliker prövas i stor skala idag. Lite justeringar här och där.
Regnet hänger i luften. Men nu är vi ju under tak. Och kvavt och jäkligt är det. Men ingen klagar. Bara skrattar.
Så. Nu går vi in i skarpt läge.

Vi sjunger!

Heldag i studion idag. Vi har sjungit så stämbanden nästan har brunnit upp. Ett tajt schema, och nu hör man ju hur hiiiimla bra Bruksspelet är. Få småorter kan levrera musik med sån kraft som Klippan.
Stine och Niklas har på varsin sida om väggen hjälpt oss med inspelningen. Niklas bakom rattarna, och Stine har dirigerat och instruerat. Det vi inte hade hundra koll på i stämväg i morse, sitter nu som en fläskläpp!

Många timmar. Mycket slit. Många skratt. Inga tårar. Nu förtjänar vi att hänga i soffan , och göra ingenting!

Söderåsjournalen levererar.

I fartblindheten som uppstår i intensiva repetitionsperioder, måste man ibland bromsa och titta åt sidorna. Och se vad vackert vi fick se.



Vacker läsning i  Söderåsjournalen om både Bruksspelet och om månadens Klippanprofil, som denna gång råkar vara en en superfin Brukiz. Vilket sammanträffande.



(Bilderna är från söderåsportalen.se)

Och nu kan du vinna biljetter till årets föreställning. Klicka HÄR för mer info.

Aktuellt just denna veckan är intensiva repetitioner. Och när (nästan hela)  arbetarsverige ligger i hängmattan och slappar på torsdag, då träder Brukizarna in i musikstudion för att sjunga in årets skiva. Många stämmor blir det. Och det där med att pussla ihop så att all människor får plats studion, balansera och blanda ljudet på sångare med stora, mittemellan och små röster till en enda magnifik klang. Körpartier, solistpartier.För musikinspelning är lite som med film. Man gör ett parti åt gången och sällan i kronologisk ordning. Inte en rad får missas när man kryssas fram och tillbaka i låtarna.

När och fjärran!

Bruksspelets ensemble består till störst del av Klippanfolk. En och annan är från förorten (haha). Enstaka från orter utanför Klippan.
De professionella skådespelarna hämtas från både norra och södra Sverige.
Och så har vi en medlem från sydligaste söder, nämligen Australien.
Japp. Alex Corbett är en tjej som haft Sverigedrömmar sedan barnsben. Drömmarna besannades när hon nu fick komma hit som utbytesstudent. Lyckligtvis hamnade hon hos en värdfamilj som kände till Bruksspelet, och eftersom Alex varit med i skolmusikaler i sitt hemland, så lockade det för henne att se vad Bruksspelet var för nåt. Redan på uppstartsmötet fann hon och Moa, (en av våra etablerade Brukizar), varandra. De klickade direkt och är idag goda vänner. Alex prövar nu sina svenska-kunskaper för allt vad tygen håller. Inte minst i Bruksspelet. Här får hon prova att både tala och sjunga på svenska, och till och med Skånska om vi ska vara noga. Ännu inte heeelt trygg med att prata svenska, men det rullar på.
Alex drömmer om att få flytta och bosätta sig i Sverige och tillförskansa sig en socionomutbildning, och jobba med socialt arbete! Heja Alex. Vi önskar dig all lycka framöver, och tackar på förhand för att vi fått låna dig!

Piff och Puff.

Här har ni Bruksspelets egna Piff och Puff. Nu börjar det bli mer disciplin och fokus i repetitionerna, det är inte alltid som det är läge eller bara svårt att hinna med att ta någon bild eller uppdatera sociala medier. Ja. Men så kliver då dessa två töser från Bruksspele fram och tar tag i saken och dokumenterar Bruksspelet från sin synvinkel. De har en egen kanal på youtube, och detta klipp är spm en direktsändning från brukskidsens  perspektiv. Information, fnitter och kloka tankar. 

En VIP-biljett till alla. 

En affisch!

Vår officiella affisch är klar!

Mer helhet än fragment.

Efter helgens äventyr kan det nog konstateras att Bruksspelet tagit form och blivit en helhet i verkligheten. Flera sammanhängande scener är repeterade, och vi har fått känna på en storscen. Annika har jobbat intensivt med oss, och gett oss regi och vi har övat och skrattat gott. Den inverkan har Annika på oss. På det bra sättet. Det kräver sin kvinna att hålla bruksspelsensemblen i schack. Annikas tålamod är en säregen gåva. Också på det bra sättet.









Idag bär det iväg till koreografirep. Får se om något fastnat.



Det ha varit full rotation på rekvisitagruppen. Och våra kära kostymgrupp har levererat. I princip alla har fått prova sin kostym och nu börjar justeringar, uppläggningar, infällningar och detaljarbetet.

Vi haaar högt flygande planer!

Idag blev vi officiella. Vi publicerades i tidningen och kom ut med både artister och vad Bruksspelet andas i år.



Det är ett oerhört tryck i årets skådespelare. De har allesamman gedigna erfarenheter från de stora teaterscener i Sverige och så även runt om i världen. Och de blandar sig både i sång och skådespel, med oss glada amatörer. Bruksspelet magiska koncept.

Och så har det varit sångrep. Mer stämmor ska sätta på plats. Och ångan och motivationen ska hållas uppe när vi tragglar omtag efter omtag. Lite fnitter men mycket spetsade öron, anteckningar ljudupptagningsapparat.

Helgen som varit.

I fredags kom så äntligen de professionella skådespelarna till Klippan. Det var sminkning, kostymprovning och fotografering till årets officiella affischer. Många glada leenden, en del återföreningar och varma kramar. Riktigt spännande och allt tog helt plötsligt ett gigantiskt steg i rätt riktning.


Det har repeterats intensivt, och när den tappra skaran idag lämnar Klippan för denna gången så misstänker jag att det spelas på repeat i deras huvuden.
Åh. Jag vet inte om jag nämnde. Men nu har vi också fått körarrangemangen till låtarna. Det är lite som att ge färg åt en redan vacker svartvit bild.

Veckan som kommer blir intensiv, och vi repar hela helgen lång.

Vi har ett tak!

"JAAAAAAAA nu har Jordbruksverket godkänt vårt projekt!!! Fantastiskt kul! Får nypa mig i armen för att fatta detta alltså"




Dessa glada ord spred Heléne på sin Facebook igår.

Varje år har Bruksspelet haft ett orosmoln över sig. Och det är just molnen. Vädergudarna rår vi inte på. Men det har gått vägen. 2013, 2014, 2015 bjöd på för det mest vackra ljumma sommarkvällar. Ibland lite moln, och nån gång på snudden regn.
Sannolikheten att inte drabbas av regn någon gång i juli månad kan ju inte vara helt hundra. Och förra året. Ja. Då fick vi igen för alla föregående år.
Genrepet fick avbrytas, tre nummer in i föreställningen, för vad vi trodde var en störtskur. Men. Det var snarare en monsun, för det regnade så scenområdet bokstavligen svämmade över. Det forsade vatten från väggar och tak, och brunnarna orkade inte svälja undan. Strömmen gick, och det knastrade i ljudanläggningen. Det är en risk det där med el och vatten. Publiken fick alltså gå hem. Och bortsett från säkerhetsrisken, så förstör vatten vår teknik. Mikrofoner, kablar och högtalare är inte byggda för regn.
Likaså på premiären. Då var vädergudarna heller inte på humör. En störtskur avbröt första akten. Men efter sisådär 20 minuter kunde vi köra på igen.

Meeeeeeen. Gott folk. I år kan ni vid dåligt väder linda in er i yllefiltar, termobyxor och plastfolie. För vi kör. Och kan garantera valuta för era pengar. En säkerhet för både er och för Bruksspelet. Vi har nämligen fått ett beviljat ett tak över scenen. Efter att ha granskats av projektägare och myndigheter och en dryg pappersexercis, så har Helénes ansökan gått igenom. Alla vinner. Och vi lyfter på hatten för Heléne.



Och med detta finns det inga ursäkter. Missa inte årets Bruksspel.  köp dina biljetterr HÄR

Gällande saker som tar form.

Emma Boden Flensburg, som är en kär Brukiz, kommer inte vara med på scen i år. Hon kommer att vara saknad. Men se, vad hon skickade till mig igår:



Vi har ju bara sett mönster, och inspirationsbilder. Men här är en färdig kostym, som (i detta fallet) Emma kreerat. Hon har förutom skådespelartalanger även flinka fingrar och en hejdundrandes symaskin.

På fredag är det dags för fotografering, och det är högt tryck på sygruppen.

Vi i ensemblen har i kväll repat koreografi. Med betoning på repat. Som i rep.
Man förstår inte hur många armar och ben och sidor det finns på en människokropp förrän man har träffat Melker Sörensen, och haft koreografirep med honom.
Mycket att hålla i koll på. Människans förmåga till multikapacitet testas. Och till råga på allt så ska man dessutom se trevlig och energisk ut samtidigt.

Wihoo!

Startnumret är nu klart med sång och koreografi. Vi har tagit oss från A till Ö. Dock i väldigt grov form. Men ändå.

Nu håller vi påsklov. En del av oss iallafall.

Repschemat vilar denna denna.

Och hittills har mycket blivit gjort. 

Kulisser har börjat byggas och målas.  

Kostymlistan börjar få gröna bockar.

Danssteg och sångtexter ligger uppe på våra interna digitala anslagstavlor. 

Heléne har letat fram autentisk rekvisita. Det finns ingen ände på hennes finurlighet. Och så mycket generositet från människor och företag. I scenografens kontaktnät, har vi fått hjälp av museet Teknik på farfars tid. Vilka saker, manicker och pryttlar där finns!!!

Pär Cederqvist, har varit mycket generös och gett oss en djupdykning i historian om flyget i Ljungbyhed, och kuriosa om flygplan. Han har svarat på envisa frågor, och nu är vi nästan utbildade piloter allihop. Nä. Det där var ju en lögn förstås. Men. Vi har fått lite mer kött på benen kring de flygtekniska detaljerna för att göra årets föreställning trovärdig i historiska dertaljer. På ett sätt som inga böcker skulle kunna göra.

En stilla betraktelse.

Det är jättekul att sjunga, och är jättekul att göra koreografi.

Och det är hysteriskt kul när sång och koreografi sätts ihop. Tusen minnesluckor och kollektiv förvirring. Texten ska kommas ihåg. Fötterna ska trampa rätt. Armarna ska man inte glömma bort och inte heller i vilken riktning ansiktet ska vara. Och dessutom ska man se glad ur och leverera en känsla. Men det är mest bara pannor i djupa veck i detta skede. Många skratt blir det. 

Det är också en process i processen. Det är då man vet vilka delar man måste öva mer på.

Idag var vi i tidningen

Idag fick vi se en grann och välbekant tös på omslaget i Nordvästra Skånes Tidningar, och så även ett reportage på HD.se. Jadå. Där var flera välbekanta ansikten från arbetsdagarna med. Scenografigruppen fick glänsa lite.

Scenografigruppen arbetar nu på att omsätta scenografen Anna Quidings scenbild från papper till verklighet.. Det knåpas med scenograftekniska utmaningar. Ribban är i sedvanlig ordning högt lagd, och vi är makalöst bra på höjdhopp, men behöver några månader på oss att komma i högform. 

Att vi har premiär den 30:e juni, kan tyckas kännas som en evighet. Men vi att varje timmes arbete är dyrbar att förvalta. 

Instudering

En liten fundering skulle kunna vara hur många ord man sjunger sammanlagt på ett Bruksspel. I år är det mycket fart i musiken, och oj oj oj vad mycket ord. Men å andra sidan är det typiskt i repetitionernas början att man blir lite överväldigad av all text. Det är ju så nytt allting.

En Bruksspelsrepetition är också en studie i inlärningsstil. Vi har de som läser noter. De som lyssnar koncentrerat. En del antecknar flitigt. Andra spelar in på sina mobiler. Ja.

Och snart så är det lördag, och då kommer Melker. 

Melker är vår koreograf (det kommer mer om honom inom en snar framtid), och då brukar orden falla på plats. Orden, rytmen och kroppsrörelserna. 

Sångfröken Stine!

Stine Valborg Skaarup. Så heter hon vår sångfröken. Mellannamnet "Valborg" har varit en skämskudde länge nog, nu kommer det ut ur garderoben, säger hon skämtsamt.

Bakgrund och utbildning
Hon är född i Grenå på näsan av Jylland i Danmark, där hon växte upp i ett hippiekollektiv och flyttade från gård utan rinnande vatten, el eller värme, till en tågvagn, till ett hönshus, till en lägenhet och som åttaåring kom till Sverige och Klippan och för henne rena rama lyxen, i ett hus utanför Gråmanstorp med alla moderniteter och t.o.m. en våningssäng av trä från IKEA! Lyckan visste inga gränser för henne. Och tänk vad lyckligt lottat Bruksspelet är, eftersom Stine sedan stannade lojalt i Klippan.
När hon var liten ville hon bli mamma till 3 små hippiebarn som skulle heta Ocean, River och Savannah. Men så kom hon i kontakt med musiken.. Hon hade likt många andra musikutövare i Klippan, förmånen att ha Tor Svensson som musiklärare, och det var han som berättade för henne att man kan läsa vidare med musik.
Stine gick musikestetiska programmet på gymnasiet. Därefter spenderade hon ett år på Folkhögskola med inriktning musik, innan hon slutligen tog examen som "Master of education" efter 4,5 år på musikhögskolan i Malmö med inriktning sång. Hon  tillförskansade sig yrkestiteln förbundsdirigent. 
Men kärt barn har många namn och många järn i elden. Stine kallas i vardagen för bl a musikfröken, sångfröken, körfröken elle maestro.
Förutom Bruksspelet har Stine också en del mindre och kortvariga projekt. Men det är hennes egen kör; Aquarello, och arbetet som musiklärare på grundskola samt förbundsdirigent inom förbundet, som upptar största delen av hennes tid. Ibland kan man få höra Stines egna ljuva stämma, då hon tillsammans med sin sambo trubadurunderhåller på diverse tillställningar. Stine har trots sin enorma kompetens en kluven  relation till att stå i rampljusets front. Men hoppa fallskärm kan hon göra, om vi nu ska prata mod och framåtanda. Logiskt.

Bruksspelet
Det var (inte helt oväntat) Heléne Lindqvist som ville ha med Stine till Bruksspelet. Redan första året blev hon tillfrågad, men hade då inte tidsutrymme.
Det blir hennes fjärde år med Bruksspelet i år! Första gången stod hon  på scen som Astrid. Andra året stod hon på scen OCH höll i den musikaliska instuderingen. Tredje året hoppade hon från scen och jobbade "bara" med instuderingen och i år blir det likadant!
"Jag skulle inte vilja vara sångfröken åt någon annan grupp galningar om jag så fick välja från hela världen!!"

Tankar om Bruksspelet?
"Bruksspelet är magi. Det är drömmar som går i uppfyllelse, djup vänskap, vidgande av vyer, hårt arbete, dans i gummistövlar och regnrock, klingande skratt och oöndlig kärlek. Det tror jag att alla Brukizar, nya som gamla, kan skriva under på. Jag är också helt säker på att vår stora Brukiz-publik kan hålla med om samma sak".

Stine är av tron att små gärningar av omtanke och godhet, gör den stora skillnaden för mänskligheten. Och vi tänker att Stine är en person som gör skillad för många fler människor än hon själv kan ana. Vilket också går hand i hand med hennes stora dröm; att få göra ett avtryck när det är dags att lämna detta liv.

Sångrep!

Högt flygande planer! Ikväll har vi haft sångpremiär. Förutom glada ansikten och kära återseenden, så fick vi så äntligen sjunga de första Brukstoneens. Pannor i djupa veck för att tolka noterna, och öronen spetsade för att höra nyanserna.

Det fanns egentligen bara en felande faktor, och det var att vår kära sångfröken var sjuk. Sångfröken Stine är en viktig Brukiz, och vi längtar efter henne.

Heléne axlade rollen som improviserande körfröken. 

Den första låten är en skönt svängig låt, som andas kabaré och sprittande 20-tal. P-O Nilsson (låtskrivare), levererar.

Jaaaa!

Nu kom så meddelandet på Brukizarnas interna anslagstavla, att man kan komma för att börja prova sin kostym. Så även listan på vad för typ av kostym var och en ska ha. Alltså en liten liten hint om man ska få gestalta en fattiglapp, snobb eller cirkushäst. 

På torsdag börjar sångrepetitionerna. Det officiella avstampet som berättar att det har börjat. Vi går in i skarpt läges första fas. 

Det är vi som är bruket

Vi är övertygade om att man kan flytta berg med kärlek. Eller. Nåja. 

Men klart och tydligt är att det kärleksfulla klimatet i Bruksspelet gör det till vad det är. 

Jag som varit både utanför och innanför Bruksspelet, kan som så många andra vittna om att det händer något magiskt när man kliver in i repetiotionssalen. Det är varmt, skrattigt och bullrigt, oavsett pågående repetition eller inte. Du blir emottagen med ett leende, och en kram ligger alltid på lur. Alla får plats, och alla tar hand om varandra. Barn som vuxna. Det behövs inga regelkontrakt. Det faller sig naturligt. 

I Bruksspelet får du en gedigen teaterutbildning, du får stå på en proffsig scen en hel sommar, och det blir många möten med människor som inte skulle korsat din väg eller beröra ditt hjärta i andra sammanhang. Det finns en vän i varje brukizar. Och en fin moral kring kamratskap.

Man delar allt. Timmar, arbete, skratt, svett, frusenhet, repliker, sångtexter, misstag, kaffebönor och kex. 

Men också frustrationen. Man är ganska sårbar i vissa skeden av en tid av repetitioner och föreställningar. Man är trött. De flesta brukizar jobbar eller går i skolan hela dagar. Så den tid som skulle kunna vara soffhäng eller slösurfade på en skärm, är bunden till fullt fokus. Så när man får göra en omtagning på ett danssteg för sjuttionde gången för arr man inte riktigt fått in klämmen, så kan man hålla sig för skratt. Däremot skrattar man några veckor senare åt samma episod. 

Brukizar kommer varandra väldigt nära in på livet. Man blir varandras problemlösare, matleverantör, äktenskapsrådgivare och allt i allo. Vi bli starka tillsammans. 

Ur ett utifrånsperspektiv kan det kanske låta som om det är en sekt som jag nu beskriver. Men den kärlek som jag pratar är helt villkorslös. Den har ingen insats. För den bara finns. 

Det ska rättvist tilläggas att ibland tappar folk tålamodet, eller bara rinner över. Och så måste det vara. Som tidigare nämnts tillhör brukizarna människosläktet, och kan både tappa tålamodet eller hamna i konflikt. Men brukizar är ansvarsfulla människor som tar ansvar för sig själva liksom sina konflikter. Därför brukar tålamodsbrist och konflikter bli kortvariga. Knappt märkbara puffar. Oftast behövs bara en kopp kaffe, några andetag och en nypa luft och en kram. 

Så är man på banan igen. 

Ideella krafter.

Ett illustrerande exempel på hur mycket ideellt arbete som läggs ner till Bruksspelet är vår Kostymgruppen. Här finns allt från glada amatörer som nyss lärt sig sy en raksöm, till professionella med många års erfarenhet. Det är medlemmar ur ensemblen, men också folk utifrån. Varma generösa godhjärtade personer, som med (nästan bokstavligt) blod, svett och tårar knåpar ihop kostymerna och ser till att skådespelarna är tidsenligt klädda in till minsta detalj. I slutspurten inför premiär pratar vi arbete långt ut på nattetimmarna.

Kostymgruppen: Ni är så värdefulla, och även om ni inte glänser på scen i egen person, så glänser era kreationer där! Och era godhjärtliga insatser är guld värda för oss.

Vi kan inte tacka er nog!

Autentiskt

Idag har arbetet med kostym fått fart. Vår kostymtecknare Yvonne Eriksson har försett kostymgruppen med skisser och direktiv.
Ambitionen är i år, likt de föregående åren, att kunna leverera en så autentisk bild som möjligt, av den tidsepok som utspelas. Kostym är en viktig del i detta. Här kommer en smygtitt på inspiration och vad som komma skall!

Såhär!

Ytterligare en arbetsdag har genererat produkter. Vi har en bild som kan representera oss i marknadsföringen.

På kostym har det röjts ännu mer. 

Och på teknik har två pärlor fixat, lödat, svurit, svettats, vevat kablar och kopplingar och annat pyssel. 

Högt flygande planer

Årets Bruksspel - "Högt flygande planer", utspelar sig i början av 1920-talet. Vi får möta bruksarbetarna i en tid då kvinnor fick rösträtt.  Ungefär samtidigt som Karl Gerhards första revy hade premiär och svensk nöjeskultur växte.

Sen har vi Elsa Andersson.

Elsa var den första svenska kvinnan som erhöll aviatördiplom. Hon blev alltså pilot. Tänk. Att detta historiska guldkorn utspelade sig i Ljungbyhed. 

Mer än så avslöjas inte för denna gång. 

Hårresande rent!

Huvuden har rullat nere på kostymavdelningen denna helg. Alltså helt utan våld och blod. Jag talar om perukhuvuden.

I inventeringen och sorteringen av kostym har nu alla peruker tagits fram. Kanske det finns en och annan peruk som kan passa till årets föreställning?

Turligt nog har vi i vår en ensemble en ung kvinna som kommit tvåa i SM för frisörelever, som övervakat projektet att kamma igenom och ställa i ordning perukerna. 

Varje strå på sin plats. 

I möjligaste mån så används våra naturliga kalufser till föreställningen. Att bära peruk i svensk högsommar är lite som att stoppa huvudet i ett bastuaggregat. 

Från kaos till ordning

Logerna bakom Bruksspelets scen, är en mindre katasfrof under speltiden. Skådespelare och ensemble trängs, bland rekvisita, kostym, kuliss och pappersfabrikens material. Det går fort där bakom.

En byte ska klaras snabbt. Kläder som fastnar i mikrofonsladden och klibbig svett. Ett fräsande svärord. En halstablett. Vatten. Någon glömmer sin handväska. Klackar klapprar fort genom de tre stora lokalerna som disponeras för att rymma oss alla. Någon masserar en öm tå. Busiga barn hyschas. Och andra står och förbereder sig mer inåtvända och mediterande. En och annan kram delas ut. Koreografi och stämmor gås lågmält igenom.

Det är en stressig miljö, men mycket fnittrig också.

Bakom scenen följer vi pjäsen under dess gång, men bara med öronen. För vi får absolut inte synas där bakom ridåerna. Vi nynnar med viskande röst med i låtar, dansar, gestikulerar och (på ren skånska) "glöttar" oss. Det är en slags laddning, för att prestera med full energi när vi går ut på scenen i våra nummer. 

När lamporna släcks till Bruksspelets sista föreställning för säsongen, börjar nermonteringen av spelplatsen. Scenen som tog flera veckor att bygga upp rivs ner på bara ett par timmar, och återställs till bara en fabriks funktionella lastbrygga. 

Kulisserna kastas mer eller mindre in i logerna, som lämnas i kaos. Alla är trötta och urladdade. Bruksspelet är slut. 

Därför är det nu så härligt att se, hur logerna efter helgens arbetsdag, nu står prydliga och redo för ännu ett års Bruksspel. Bråten och brädor är utsorterade till användbart materials ära. 

Men det ska dröja ännu några månader innan vi kan flytta in. 

På lördag är det dags för Arbetsdag nummer två. 

Utan ett frö blir det ingen växt.

När jag samtalar med Heléne Lindquist om hennes outgrundliga engagemang för Klippan, och äran hon ska ta åt sig för vad hon lyckats åstadkomma med teater Amabile och med Bruksspelet, så slår hon alltid detta ifrån sig, och ger äran till alla människor runtomkring; ensemble, funktionärer, författare, kompositörer, sponsorer osv, som gör Bruksspelet till vad det är. Vilket ju är sant.. Men. Jag menar att det krävs ett frö för att en växt ska kunna gro. En motor för att bilen ska rulla.

Så låt oss stanna vid Heléne en liten stund, och tacka henne för den där gången hon passerade Klippans pappersbruk, (sådär som Klippanbor gör ganska ofta), och den ingivelsen kom. Det skulle vara jäkligt fräckt att sätta upp en teaterföreställning här". 

Jag kommer ihåg när Heléne nämnde detta för mig en kväll, och jag tänkte att det nog bara var en sån där idé som bara skulle komma att förbli en idé. Helene är nämligen otroligt bra på ideér, och kan spinna igång med gränslös kreativitet och fantasi. Och det finns sällan några gränser på ambitionsnivån. 

En tid senare, berättade Heléne att hon satt igång att projektera och undersöka möjlighet för att sätta upp en sommarteater på Bruket. 

Jag blev inte särskilt förvånad. Men jag kunde (i sedvanlig ordning) inte låta bli att undra om detta var gränsen till dårskap ändå. En gris i en säck, dans på tunn is, ett fallskärmshopp utan instruktion om hur man gör. Ändå, vet jag av erfarenhet, att när Heléne gett sig in i nåt, så kan inget i världen stoppa henne. 

Jag glömmer aldrig när jag fick en förhandslyssning på ledmotivet till det som skulle komma att bli Bruksspelet. Den satte sig på första lyssningen. Och några månader senare fick jag beskåda detta, och gick hem i sommarkvällen med varmt hjärta, tårade ögon och ståpäls på armar och ben.

Heléne hade gjort det igen. Med god hjälp från andra begåvade och kreativa människor. 

Bruksspelet är ett etablerat guldkorn, och en riktig stolthet som sätter Klippan på kartan. Besökare från norr till söder i hela Sverige, har kommit för att titta på föreställningarna.

Och nu är fröet satt. För femte året i rad. Och tillsammans ska vi alla Brukizar vårda och vattna vår växt, så ni alla kan ta del av den när den blommar i sommar.

Tack Heléne!

Startskott!

För två veckor sedan samlades ett glatt gäng på Sågen. En förväntansfull ensemble väntade ivrigt på för att få höra vad Helene Lindquist, Annika Kofoed och P-O Nilsson hade att berätta om årets uppsättning.

Det blir en musikal under namnet "Högt flygande planer", och vi tar oss till 20-talet, flyget i Ljungbyhed, och såklart livet på Bruket. Verklighet och fiktion, ska alltså leverera årets föreställning. 

Och idag möttes vi upp för Arbetsdag.

Och det har röjts, städats och sorterats. Idogt arbete och många glada skratt. Bruksspelets ensemble består i år  av en hel del gamla rävar, men också nya deltagare, och arbetsdagarna är ett bra sätt att jobba upp hjärtliga relationer. För Bruksspelets grund är glädje och gemenskap.

Golvet på kostymrummet är nu synligt. Och en hel del material har åkt till återvinning. 

Bråte har rivits ut bakom scenen nere på Pappersbruket. 

Och vi har  blåst liv i sociala medier. 

Ett antal baljor kaffe har inmundigats. Det gäller att hålla ångan uppe! 

Men många timmars arbete återstår, för att lokalerna ska vara redo att fyllas med repetition, toner och bygge. 

Ni vet väl att ni kan hitta oss på Facebook, Instagram och Youtube? Sök på"Bruksspelet", så hittar ni oss. 

Hälsningar 

Glada brukizar!