torsdag 27 april 2017

Vi har ett tak!

"JAAAAAAAA nu har Jordbruksverket godkänt vårt projekt!!! Fantastiskt kul! Får nypa mig i armen för att fatta detta alltså"




Dessa glada ord spred Heléne på sin Facebook igår.

Varje år har Bruksspelet haft ett orosmoln över sig. Och det är just molnen. Vädergudarna rår vi inte på. Men det har gått vägen. 2013, 2014, 2015 bjöd på för det mest vackra ljumma sommarkvällar. Ibland lite moln, och nån gång på snudden regn.
Sannolikheten att inte drabbas av regn någon gång i juli månad kan ju inte vara helt hundra. Och förra året. Ja. Då fick vi igen för alla föregående år.
Genrepet fick avbrytas, tre nummer in i föreställningen, för vad vi trodde var en störtskur. Men. Det var snarare en monsun, för det regnade så scenområdet bokstavligen svämmade över. Det forsade vatten från väggar och tak, och brunnarna orkade inte svälja undan. Strömmen gick, och det knastrade i ljudanläggningen. Det är en risk det där med el och vatten. Publiken fick alltså gå hem. Och bortsett från säkerhetsrisken, så förstör vatten vår teknik. Mikrofoner, kablar och högtalare är inte byggda för regn.
Likaså på premiären. Då var vädergudarna heller inte på humör. En störtskur avbröt första akten. Men efter sisådär 20 minuter kunde vi köra på igen.

Meeeeeeen. Gott folk. I år kan ni vid dåligt väder linda in er i yllefiltar, termobyxor och plastfolie. För vi kör. Och kan garantera valuta för era pengar. En säkerhet för både er och för Bruksspelet. Vi har nämligen fått ett beviljat ett tak över scenen. Efter att ha granskats av projektägare och myndigheter och en dryg pappersexercis, så har Helénes ansökan gått igenom. Alla vinner. Och vi lyfter på hatten för Heléne.



Och med detta finns det inga ursäkter. Missa inte årets Bruksspel. 
köp dina biljetterr HÄR

tisdag 25 april 2017

Gällande saker som tar form.

Emma Boden Flensburg, som är en kär Brukiz, kommer inte vara med på scen i år. Hon kommer att vara saknad. Men se, vad hon skickade till mig igår:



Vi har ju bara sett mönster, och inspirationsbilder. Men här är en färdig kostym, som (i detta fallet) Emma kreerat. Hon har förutom skådespelartalanger även flinka fingrar och en hejdundrandes symaskin.

På fredag är det dags för fotografering, och det är högt tryck på sygruppen.

Vi i ensemblen har i kväll repat koreografi. Med betoning på repat. Som i rep.
Man förstår inte hur många armar och ben och sidor det finns på en människokropp förrän man har träffat Melker Sörensen, och haft koreografirep med honom.
Mycket att hålla i koll på. Människans förmåga till multikapacitet testas. Och till råga på allt så ska man dessutom se trevlig och energisk ut samtidigt.




söndag 23 april 2017

Wihoo!

Startnumret är nu klart med sång och koreografi. Vi har tagit oss från A till Ö. Dock i väldigt grov form. Men ändå.





torsdag 13 april 2017

Nu håller vi påsklov. En del av oss iallafall.

Repschemat vilar denna denna.
Och hittills har mycket blivit gjort. 
Kulisser har börjat byggas och målas.  
Kostymlistan börjar få gröna bockar.
Danssteg och sångtexter ligger uppe på våra interna digitala anslagstavlor. 

Heléne har letat fram autentisk rekvisita. Det finns ingen ände på hennes finurlighet. Och så mycket generositet från människor och företag. I scenografens kontaktnät, har vi fått hjälp av museet Teknik på farfars tid. Vilka saker, manicker och pryttlar där finns!!!

Pär Cederqvist, har varit mycket generös och gett oss en djupdykning i historian om flyget i Ljungbyhed, och kuriosa om flygplan. Han har svarat på envisa frågor, och nu är vi nästan utbildade piloter allihop. Nä. Det där var ju en lögn förstås. Men. Vi har fått lite mer kött på benen kring de flygtekniska detaljerna för att göra årets föreställning trovärdig i historiska dertaljer. På ett sätt som inga böcker skulle kunna göra.



fredag 7 april 2017

En stilla betraktelse.

Det är jättekul att sjunga, och är jättekul att göra koreografi.
Och det är hysteriskt kul när sång och koreografi sätts ihop. Tusen minnesluckor och kollektiv förvirring. Texten ska kommas ihåg. Fötterna ska trampa rätt. Armarna ska man inte glömma bort och inte heller i vilken riktning ansiktet ska vara. Och dessutom ska man se glad ur och leverera en känsla. Men det är mest bara pannor i djupa veck i detta skede. Många skratt blir det. 
Det är också en process i processen. Det är då man vet vilka delar man måste öva mer på.