fredag 31 mars 2017

Idag var vi i tidningen

Idag fick vi se en grann och välbekant tös på omslaget i Nordvästra Skånes Tidningar, och så även ett reportage på HD.se. Jadå. Där var flera välbekanta ansikten från arbetsdagarna med. Scenografigruppen fick glänsa lite.



Scenografigruppen arbetar nu på att omsätta scenografen Anna Quidings scenbild från papper till verklighet.. Det knåpas med scenograftekniska utmaningar. Ribban är i sedvanlig ordning högt lagd, och vi är makalöst bra på höjdhopp, men behöver några månader på oss att komma i högform. 
Att vi har premiär den 30:e juni, kan tyckas kännas som en evighet. Men vi att varje timmes arbete är dyrbar att förvalta. 

tisdag 28 mars 2017

Instudering

En liten fundering skulle kunna vara hur många ord man sjunger sammanlagt på ett Bruksspel. I år är det mycket fart i musiken, och oj oj oj vad mycket ord. Men å andra sidan är det typiskt i repetitionernas början att man blir lite överväldigad av all text. Det är ju så nytt allting.


En Bruksspelsrepetition är också en studie i inlärningsstil. Vi har de som läser noter. De som lyssnar koncentrerat. En del antecknar flitigt. Andra spelar in på sina mobiler. Ja.
Och snart så är det lördag, och då kommer Melker. 
Melker är vår koreograf (det kommer mer om honom inom en snar framtid), och då brukar orden falla på plats. Orden, rytmen och kroppsrörelserna. 



måndag 20 mars 2017

Sångfröken Stine!

Stine Valborg Skaarup. Så heter hon vår sångfröken. Mellannamnet "Valborg" har varit en skämskudde länge nog, nu kommer det ut ur garderoben, säger hon skämtsamt.

Bakgrund och utbildning
Hon är född i Grenå på näsan av Jylland i Danmark, där hon växte upp i ett hippiekollektiv och flyttade från gård utan rinnande vatten, el eller värme, till en tågvagn, till ett hönshus, till en lägenhet och som åttaåring kom till Sverige och Klippan och för henne rena rama lyxen, i ett hus utanför Gråmanstorp med alla moderniteter och t.o.m. en våningssäng av trä från IKEA! Lyckan visste inga gränser för henne. Och tänk vad lyckligt lottat Bruksspelet är, eftersom Stine sedan stannade lojalt i Klippan.
När hon var liten ville hon bli mamma till 3 små hippiebarn som skulle heta Ocean, River och Savannah. Men så kom hon i kontakt med musiken.. Hon hade likt många andra musikutövare i Klippan, förmånen att ha Tor Svensson som musiklärare, och det var han som berättade för henne att man kan läsa vidare med musik.
Stine gick musikestetiska programmet på gymnasiet. Därefter spenderade hon ett år på Folkhögskola med inriktning musik, innan hon slutligen tog examen som "Master of education" efter 4,5 år på musikhögskolan i Malmö med inriktning sång. Hon  tillförskansade sig yrkestiteln förbundsdirigent. 
Men kärt barn har många namn och många järn i elden. Stine kallas i vardagen för bl a musikfröken, sångfröken, körfröken elle maestro.
Förutom Bruksspelet har Stine också en del mindre och kortvariga projekt. Men det är hennes egen kör; Aquarello, och arbetet som musiklärare på grundskola samt förbundsdirigent inom förbundet, som upptar största delen av hennes tid. Ibland kan man få höra Stines egna ljuva stämma, då hon tillsammans med sin sambo trubadurunderhåller på diverse tillställningar. Stine har trots sin enorma kompetens en kluven  relation till att stå i rampljusets front. Men hoppa fallskärm kan hon göra, om vi nu ska prata mod och framåtanda. Logiskt.



Bruksspelet
Det var (inte helt oväntat) Heléne Lindqvist som ville ha med Stine till Bruksspelet. Redan första året blev hon tillfrågad, men hade då inte tidsutrymme.
Det blir hennes fjärde år med Bruksspelet i år! Första gången stod hon  på scen som Astrid. Andra året stod hon på scen OCH höll i den musikaliska instuderingen. Tredje året hoppade hon från scen och jobbade "bara" med instuderingen och i år blir det likadant!
"Jag skulle inte vilja vara sångfröken åt någon annan grupp galningar om jag så fick välja från hela världen!!"

Tankar om Bruksspelet?
"Bruksspelet är magi. Det är drömmar som går i uppfyllelse, djup vänskap, vidgande av vyer, hårt arbete, dans i gummistövlar och regnrock, klingande skratt och oöndlig kärlek. Det tror jag att alla Brukizar, nya som gamla, kan skriva under på. Jag är också helt säker på att vår stora Brukiz-publik kan hålla med om samma sak".

Stine är av tron att små gärningar av omtanke och godhet, gör den stora skillnaden för mänskligheten. Och vi tänker att Stine är en person som gör skillad för många fler människor än hon själv kan ana. Vilket också går hand i hand med hennes stora dröm; att få göra ett avtryck när det är dags att lämna detta liv.





torsdag 16 mars 2017

Sångrep!

Högt flygande planer! Ikväll har vi haft sångpremiär. Förutom glada ansikten och kära återseenden, så fick vi så äntligen sjunga de första Brukstoneens. Pannor i djupa veck för att tolka noterna, och öronen spetsade för att höra nyanserna.
Det fanns egentligen bara en felande faktor, och det var att vår kära sångfröken var sjuk. Sångfröken Stine är en viktig Brukiz, och vi längtar efter henne.
Heléne axlade rollen som improviserande körfröken. 

Den första låten är en skönt svängig låt, som andas kabaré och sprittande 20-tal. P-O Nilsson (låtskrivare), levererar.



tisdag 14 mars 2017

Jaaaa!

Nu kom så meddelandet på Brukizarnas interna anslagstavla, att man kan komma för att börja prova sin kostym. Så även listan på vad för typ av kostym var och en ska ha. Alltså en liten liten hint om man ska få gestalta en fattiglapp, snobb eller cirkushäst. 

På torsdag börjar sångrepetitionerna. Det officiella avstampet som berättar att det har börjat. Vi går in i skarpt läges första fas. 

torsdag 9 mars 2017

Det är vi som är bruket

Vi är övertygade om att man kan flytta berg med kärlek. Eller. Nåja. 
Men klart och tydligt är att det kärleksfulla klimatet i Bruksspelet gör det till vad det är. 

Jag som varit både utanför och innanför Bruksspelet, kan som så många andra vittna om att det händer något magiskt när man kliver in i repetiotionssalen. Det är varmt, skrattigt och bullrigt, oavsett pågående repetition eller inte. Du blir emottagen med ett leende, och en kram ligger alltid på lur. Alla får plats, och alla tar hand om varandra. Barn som vuxna. Det behövs inga regelkontrakt. Det faller sig naturligt. 
I Bruksspelet får du en gedigen teaterutbildning, du får stå på en proffsig scen en hel sommar, och det blir många möten med människor som inte skulle korsat din väg eller beröra ditt hjärta i andra sammanhang. Det finns en vän i varje brukizar. Och en fin moral kring kamratskap.

Man delar allt. Timmar, arbete, skratt, svett, frusenhet, repliker, sångtexter, misstag, kaffebönor och kex. 
Men också frustrationen. Man är ganska sårbar i vissa skeden av en tid av repetitioner och föreställningar. Man är trött. De flesta brukizar jobbar eller går i skolan hela dagar. Så den tid som skulle kunna vara soffhäng eller slösurfade på en skärm, är bunden till fullt fokus. Så när man får göra en omtagning på ett danssteg för sjuttionde gången för arr man inte riktigt fått in klämmen, så kan man hålla sig för skratt. Däremot skrattar man några veckor senare åt samma episod. 
Brukizar kommer varandra väldigt nära in på livet. Man blir varandras problemlösare, matleverantör, äktenskapsrådgivare och allt i allo. Vi bli starka tillsammans. 

Ur ett utifrånsperspektiv kan det kanske låta som om det är en sekt som jag nu beskriver. Men den kärlek som jag pratar är helt villkorslös. Den har ingen insats. För den bara finns. 
Det ska rättvist tilläggas att ibland tappar folk tålamodet, eller bara rinner över. Och så måste det vara. Som tidigare nämnts tillhör brukizarna människosläktet, och kan både tappa tålamodet eller hamna i konflikt. Men brukizar är ansvarsfulla människor som tar ansvar för sig själva liksom sina konflikter. Därför brukar tålamodsbrist och konflikter bli kortvariga. Knappt märkbara puffar. Oftast behövs bara en kopp kaffe, några andetag och en nypa luft och en kram. 
Så är man på banan igen.